Rugby, ödehus och Sthlm

I slutet på oktober kom ett helt rugby-lag från Uppsala till Imperia. Tillsammans med Mauro har Ott och Karl ordnat en turnering mellan ungdomslandslaget i Uppsala, Imperias lag och två lag från Torino. Ett lyckat event med tävlingar och bankett. Uppsala knep andraplatsen. Torre invaderades av hungriga 18-åringar med Simon i spetsen. 

Våra vänner Charlie och Eva var nyfikna på det enorma huset i Torre Paponi som är till salu. Kanske skulle de slå till. Charlie kom ner från Genève, där de bor, för att få en visning av mäklaren. Vi hakade naturligtvis på. Det har stått tomt och orört i närmare fem år. Huset sträcker sig över två kvarter med rum och avdelningar i alla väderstreck. Svårt att få grepp om och väldigt mycket att göra. För oss romantiker som bara ser det vackra i förfallet förefaller det inte vara så krävande. Jag tog en hel del vackra bilder. Efter noga övervägande valde de dock att avstå. Klokt.

Vi föreslog att de skulle titta på det stora rosa huset i Vasia istället men det var tydligen inte till salu längre. Nu står det bara där. När vi närmade oss fann vi däremot en hög med piastrelle som är exakt samma sort vi har på verandan. Där saknas flera stycken efter att vi tagit bort badrummet. Skulle vara perfekta... måste bara få kontakt med ägaren som är granne med rosa huset.

I mitten på november åkte vi hem en sväng. Träffade våra mammor och vänner. Besökte Malin och David där vi bjöd på vår goda mango som föll till marken precis innan vi körde vi hem. Den godaste mango vi alla har smakat. Ingen var förvånad.

Vi körde till Stockholm och hälsade på Hedvig och mamma. Vi köpte en taklampa på Svenskt Tenn och i Malmö köpte vi Auro väggfärg på Byggfabriken. Båda till matsalen.

Åter i Vasia. Det börjar bli kallare nu så alla fönster fick tätningslister och kaminen börjar gå varm. Snart ska vi påbörja vår fullkomligt galna resa mot installation av centralvärme i huset...