Vår, vardag och vänner

Nu drar vi igång fönsterrenovering på allvar. Alla fönster och dörrar mot gatan ska fixas och förhoppningsvis ska inga munblåsta glas gå i kras.

På filmen ovan går vi händelserna lite i förväg. Där ser vi två redan färdiga fönster i gästrummet. Själva blir vi helt förstummade över hur vackert levande det är med de munblåsta glasen. Nästa fönster är det blivande badrummet där väggar och tak skrapas och en dusch byggs. Till det fjärde fönstret och balkongdörren har vi inte kommit ännu. Men där inne lagas takvalvet i matsalen.

Min morbror Axel och kusin Erik glider stilla in i byn i Eriks Bentley för en kaffe. Erik har ett hus utanför St Tropez och skjutsar Axel till ett möte i Bologna. Otroligt trevligt att få visa dem runt i röran.

När vi är som mest uppe i alla parallella projekt så är vi glada att gästrummet står klart för sista helgen i april kommer nästa besök. Helene och Göran Fernström kommer för att stanna några dagar. Skönt med gäster då och då så att vi kan vila lite… Trevliga aperitivos, besök på marknader och utflykter men tyvärr inget bad för det är fortfarande relativt kallt ute.

Så snart de lämnat för vidare äventyr i Italien återgick vi till att skärma av rum och arbeta vidare. Det blir ohyggligt dammigt i hela huset och vi märker av att vi måste vara noga med munskydd och städning.

Nästa avbrott blir ett besök hos familjen Forsman utanför Cannes där Fredrics bror har ett hus med en härlig pool och utsikt över medelhavet.

Vi får hjälp några helger av Gjoka som är otroligt duktig på att mura och putsa. Han har själv lagat taket i matsalen. Samma tak som andra sagt att det inte går eftersom valvet är uppbyggt av trä. Nu är det helt och snyggt och det återstår bara att måla. Han har även lagat och putsat taket i hallen så nu kan vi måla där också. 

Livet går vidare och vi beslutar att göra en allvarlig ansträngning för att rensa upp i cantinerna. Efter att ha påpekat för Sindaco Mauro Castello (borgmästaren) att vi nu väntat ett år på tillstånd att få slänga skräp och bråte i byn så fick vi ett oväntat svar. Vi kan helt enkelt köra själva till tippen som ligger strax utanför Porto Maurizio. Vi ska bara uppge att vi bor i Vasia så kostar det ingenting. Tänk om vi fått detta till oss tidigare. Så jag och Hedvig började lasta bilen med bråte och körde flera rundor till tippen. Första gången vi kom dit anmälde vi oss och det skulle skrivas papper, stämplas och signeras. Andra vändan gick det fortare men han suckade tydligt. Tredje gången viftade han bara fram oss. Nu är vi stammisar och med en enkel nickning och ett glatt ciao kan vi slänga allting. Utom eternitrören från skorstenen. De kräver en helt annan hantering.

Allt trä eldade vi dock upp. En brasa som levde i två dagar... Så skönt att vi äntligen tog tag i detta som hängt över oss en längre tid.

Så rensade vi och fick riktigt fint i cantinerna och under badrummet i gången ner till trädgården. Vi högg upp ved och sopade rent i det stora rummet. Efter att allt skräp var borta kunde vi öppna upp dörren till sido-rummet (under terrassen). Vi har inget namn för detta rum ännu. Vi tänker att vi kan ha lite verkstad, ateljé och kanske försäljning av Ottossons linoljefärg där i framtiden.

Nu kunde vi även flytta ner fönsterverkstan till ett rum i cantinerna. Känns som mycket faller på plats nu under våren. Det är bara den satans murbrukshögen som skämmer hela trädgården. Gjoka hade dock en lösning på problemet. Han kan med hjälp av en container se till att allt kommer iväg. Dessutom kan han ta all eternit som vi inte vill ha liggande här. Det blev galet dyrt men i slutändan värt det. Märkligt var dock att när han kom för att börja så var han helt själv. Vi hade naturligtvis tänkt hjälpa honom men det slutade med att vi lastade all sten och murbruk i hans motoriserade skottkärra och han gick långsamt fram och tillbaka till containern ett kvarter bort.

Ingenting är enkelt i Italien – samtidigt som det är så obekymrat.

Det blev två slitsamma dagar med skyfflande men också ett mycket tillfredställande resultat. På platsen där högen varit anlade vi ett trädgårdsland. Vi inhägnade med staket och planterade tomater, zucchini, bönor, gurka och sallad.

Nu var det slutet på maj och arbetspasset var över. Det har varit så härligt att ha Hedvig här nästan hela våren. Nu ska hon hem och börja sitt nya arbete på Min stora dag. Hon flög hem och vi satte oss i bilen för att styra hemåt.

Jag skulle hjälpa till med min mammas flytt från Torekov till Stockholm. Och Catharina skulle till Ott och Karls son Simons student i Uppsala. Men snart skulle vi återvända...

Denna text skrevs i augusti 2024 då jag inte hittade tid till det innan. Därför är den mer sammanfattande...